Av och på knapp?
Kan någon snälla rädda mig från min egen hjärna? Jag blir tokig av alla tankar som far runt där inne helt okontrollerat. Varför kan man inte bara få stänga av helt ibland och inte tänka på någonting alls? Det är tröttsamt att hela tiden ha någonting som surrar där i bakhuvudet.
Släpp det då ditt pucko!
Ja men det går inte, jag har inte kommit på hur man gör det och såklart när man har en sån där dag när tankarna har tagit överhanden över allt annat så regnar det, är mörkt och kallt och blåsigt. Det känns som att varje gång jag har den här känslan så kommer den där mörka deprimerande dagen som gör att allt känns så mycket tyngre än vad det egentligen är, en liten känsla som förstoras av regnet.
Det är då man förlitar sig på människor som säger att när man vaknar imorgon skiner solen igen. Sånt som man alltid vill höra, fast just då när det sägs vill man ingenting hellre än att dra täcket över huvudet och somna om, sova bort hela den gråa, mörka dagen och vakna ett dygn senare när allt förhoppningsvis känns mycket bättre.
Är det bara jag som låter mina känslor ta överhanden över allt annat ibland? Över allt annat som man vet att man har och älskar och tycker är helt underbart för jag vet att jag har så himla himla mycket att vara glad över. Men trots det så måste väl alla få ha en sån dag som jag har haft idag. Är det inte bara ett sundhetstecken att man kan vara så en dag och sedan må mycket bättre?
Det tror jag.
