Va brudig jag är!
Ibland så är jag väldigt brudig, extremt faktiskt! Jag blir så sentimental! Nu sitter jag här och tittar ut över mitt rum som är så tomt att det ekar när jag trycker på tangenterna på datorn och tänker tillbaka på när jag flyttade hit. Ett och ett halvt år sedan. Jag kom ner hit utan att veta någonting överhuvudtaget, ny skola, ny stad, nytt boende! Jag kommer ihåg att jag undrade hur jag skulle göra det här stora tomma rummet personligt och till mitt eget. Men det gick ju bra att ordna så att man kände sig hemma, men nu är allt nerpackat och nya äventyr väntar! Men brudig som jag är så blir jag ju lite vemodig när man tänker tillbaka på allt som har hänt här, alla förfester med nya vänner, myshäng med D i våras, galna nätter med C och J, filmkvällar med A, och såklart dom galna katterna, tro det eller ej men jag kommer sakna dom! Och så kan man ju inte låta bli att tänka att man gör allt här för sista gången. Går och lägger sig, duschar, herreguuuuuud vad töntig jag är=)
Jag tror det är för att jag hatar att packa, jag vill inte se den här tomheten, jag vill bara lämna det som det är så det är de man kommer ihåg, hur mysigt det faktiskt har varit här och inte två stora ekande rum. Att någon annan skulle kunna komma senare och tömma det så jag slipper se det!
Nu ska jag i alla fall göra det, gå och lägga mig i min säng, på Tullis, för sista gången.
God natt allihopa och sov nu riktigt, riktigt gott!
Kommentarer
Trackback
