Smirres

---

Jag praktiserar ju som sagt nu. Men när jag sitter där den sista timmen själv med barnen kan jag inte hjälpa att undra, är jag praktikant som ska lära mig hur saker och ting fungerar eller är jag en slav som jobbar gratis och blir inkastad i saker jag inte har någon aning om hur de fungerar? Är det verkligen okej att man som praktikant ska vara själv med barnen utan att få betalt? Är det okej att jag ska stänga när jag inte har någon aning om hur man gör och inte har några nycklar att låsa med? De får ju hyra in mig som vikarie om det behövs men då ska jag få betalt och inte bli bedömd. Hur ska någon kunna bedömma mig när ingen är där? Man kan inte se mig som extra arbetskraft på det sättet. Jag är inte där som lärare, jag är där för att lära.
Jag är trött på att behandlas som en slav. Jag får panik när min handledare bryter ihop framför mig och bara gråter för att jobbet är så pressande. Är det konstigt att jag inte känner mig jättetrygg på min praktikplats när det är så här? Ska jag behöva se hur dåligt hon mår på grund av sitt jobb? Som människa tycker jag extremt synd om henne och vill bara trösta för det är sån jag är. Men som proffessionell måste man väl kunna hålla sådana känslor inne tills man blir ensam?
Jag vill slippa ha ångets över att åka dit. Jag vill våga fråga och våga göra fel men det gör jag inte bland dom här människorna.