Smirres

OJ, jag var inte alls beredd på det här. Jag har så jäkla mycket känslor som rinner genom mig just nu. En sida säger att det är jätteskönt att vara hemma och en annan säger att jag är galen som lämnade Lund bakom mig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta just nu. Shit pommes frites vad jag inte var beredd på det här. Men det är klart att det måste kännas, eller hur? Det är ju ändå 1,5 år som jag har spenderat där och det är klart att man kommer sakna det och alla kompisar där nere. Annars är man väl inte mänsklig? Det vore välkonstigt om jag inte brydde mig alls.

Det var konstigt att säga hejdå till mongot, inte lika att göra det med A för henne vet jag att jag kommer träffa om mindre än två veckor. Men mongot, ja det kanske blir till balen i mars då?!? =)

Något som känns galet konstigt är att inte syster är här. Hon drog i lördags och kommer hem om typ 4 månader eller nåt sånt. Jag har liksom aldrig bott hemma utan henne, det är det bara hon som har gjort utan mig. Ojojoj, nu måste jag nog lägga mig i soffan och bara titta på TV och försöka smälta allt.

Hoppas ni har en supermåndag!
PUSS