Smirres

Jag kan inte för mitt liv förstå mig på hur vissa människor tänker. Personer som beter sig som odjur.
En gammal pojkvän/väldigt bra vän till mig sa upp kontakten med mig för typ lite mer än ett år sedan. För att han inte fick prata med mig för hans flickvän. Hon har även tvingat honom att säga upp bekantskapen med alla sina andra vänner och fick jag reda på nu, flytta till Norge. Han har hoppat av sitt plugg som han skulle varit klar med alldeles snart och flyttat bara för hennes skull.
Nu har dom bråkat och det är tydligen dåligt mellan dom, då passar det bra att komma krypande tillbaka till mig bara för att ha någon att prata med. Vi har liksom varit bättre vänner efter vi var tillsammans än det nånsin var när vi var tillsammans. Så det ligger inte nån sån kärleksgrejj i det utan han vill bara att jag ska vara hans vän igen eftersom han inte har någon annan. Hur kan man säga sådana grymma saker och sen bara förvänta sig att man ska vara precis som innan när det krisar i förhållandet? Bara för att man hittar en partner så kan man inte försumma ALLA andra, det fungerar inte så, då får man vara beredd på att man inte kommer ha någon när förhållandet tar slut också. Jag är så trött på att vara den som snällt är en bra vän igen när förhållandet spricker trots att man har blivit försummad jättelänge. Förstår ni inte att bra vänner är det bästa man kan ha. Det är ju ens familj, dom man känner sig trygg med, som man ALLTID kan vara 1000% sig själv med. Dom som alltid alltid finns där för en. Hur kan man vilja vara utan det? Det är för mig totalt oförståeligt.

Utan mina vänner vore jag ingen, INGEN!