En sån där dag där bara allt går fel...
Idag vaknade jag upp på fel sida, jag kände redan från den sekund jag slog upp ögonen att den här dagen kommer bli riktigt usel. Mitt humör var nere på botten och jag kände inte riktigt igen mig själv.
Det är underligt hur en liten sak som hela tiden finns i tankarna kan påverka resten av en själv så himla mycket.
Jag mår så bra just nu, jag är tillfreds med mitt liv och känner mig lycklig men det finns en liten detalj som hela tiden ligger där under och gnager. Jag vet inte hur jag ska hantera det för jag vet inte riktigt vad det är. Men idag bubblade den där jobbiga känslan upp till ytan och tog över hela mitt jag. Ingenting har känts kul, jag kom till jobbet och kände bara att jag inte ville vara där. Jag blev irriterad på min underbara kollega för att hon var så munter, och ingenting ville bita på den där dumma känslan.
Det spelar liksom ingen roll vad någon annan säger när man inte ens själv kan komma underfund med vad det egentligen är som gnager.
Har ni någonsin känt den där känslan att man blir irriterad på sig själv för att man är så grinig? Det blir som en ond cirkel och man blir bara mer och mer irriterad. Jag försöker hela tiden vara glad och inte låta det gå ut över alla andra i min närhet men ibland så är det bara så svårt. Ibland känner jag att jag bara vill dra täcket över huvudet och stanna där tills allting känns bra igen... Kan man inte få stänga av hjärnan för en stund för att få vila? Få sova en hel natt genom utan att behöva grubbla... Slippa vakna klockan fem på morgonen för att hjärnan helt enkelt inte vill stänga av...
Åh, ibland kan jag bli tokig på mig själv och mitt grubbleri... Jag vet ju att det kommer passera, men det skulle vara så skönt om det bara kunde göra de NU!
Imorgon ska jag gå och träna för att få ut lite av all den dumma energin och fylla på med endorfiner, jag tror att det kan vara precis vad jag behöver och så lovar jag att jag ska försöka komma ihåg att lägga upp lite bilder från midsommar!
Det är underligt hur en liten sak som hela tiden finns i tankarna kan påverka resten av en själv så himla mycket.
Jag mår så bra just nu, jag är tillfreds med mitt liv och känner mig lycklig men det finns en liten detalj som hela tiden ligger där under och gnager. Jag vet inte hur jag ska hantera det för jag vet inte riktigt vad det är. Men idag bubblade den där jobbiga känslan upp till ytan och tog över hela mitt jag. Ingenting har känts kul, jag kom till jobbet och kände bara att jag inte ville vara där. Jag blev irriterad på min underbara kollega för att hon var så munter, och ingenting ville bita på den där dumma känslan.
Det spelar liksom ingen roll vad någon annan säger när man inte ens själv kan komma underfund med vad det egentligen är som gnager.
Har ni någonsin känt den där känslan att man blir irriterad på sig själv för att man är så grinig? Det blir som en ond cirkel och man blir bara mer och mer irriterad. Jag försöker hela tiden vara glad och inte låta det gå ut över alla andra i min närhet men ibland så är det bara så svårt. Ibland känner jag att jag bara vill dra täcket över huvudet och stanna där tills allting känns bra igen... Kan man inte få stänga av hjärnan för en stund för att få vila? Få sova en hel natt genom utan att behöva grubbla... Slippa vakna klockan fem på morgonen för att hjärnan helt enkelt inte vill stänga av...
Åh, ibland kan jag bli tokig på mig själv och mitt grubbleri... Jag vet ju att det kommer passera, men det skulle vara så skönt om det bara kunde göra de NU!
Imorgon ska jag gå och träna för att få ut lite av all den dumma energin och fylla på med endorfiner, jag tror att det kan vara precis vad jag behöver och så lovar jag att jag ska försöka komma ihåg att lägga upp lite bilder från midsommar!
Kommentarer
Trackback
