Smirres

Jag har en dum känsla i magen som inte vill försvinna. Jag tror den försöker säga mig något men jag vill inte förstå. Jag vill inte tro att människor är elaka, jag vill inte det. Men ibland så kanske det bara är att inse att människor inte alltid är dom man tror att dom är. Jag måste sluta måla upp en fantasibild av vissa personer, sluta tro att de kommer ändras när det aldrig händer något. I vissa fall kanske man måste släppa taget. Om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att man ska umgås med människor som man mår bra av och inte sådana som får en att känna sig illa till mods. Man glider ifrån varandra, det är något jag måste lära mig att acceptera. Man kan inte leva på det som varit hur länge som helst, det måste byggas på. Fler minnen, fler saker. Det är svårt, så jävla svårt men jag tror att man i slutändan kommer må bättre av det än att ha den där gnagande känslan i magen. Bara för att man har kännt varandra länge betyder de inte att man växer åt samma håll, man kanske tappar varandra ett tag för att sedan hitta tillbaka, det är kanske så man måste göra när man har så olika liv.

Gud, jag känner att jag bara babblar, men det är så mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu att jag va tvungen att skriva av mig. Ni fattar säkert ingenting av de jag skriver men jag var tvungen att ordbajsa lite=)

Sov så gott, puss!