Ärlighet varar längst
Nu äntligen efter nästan ett halvår har vi fått dator på jobbet så nu kommer ni nog garanterat se mer av mig här! Äntligen har man något att fördriva tiden med dom långa timmarna som de inte är några kunder inne över huvudtaget.
Igår kväll somnade jag som ett litet barn vid elvatiden. Jag var helt utpumpad och lite nere, så jag ville bara att gårdagen skulle ta slut. Hoppades på att jag skulle känna mig lite bättre idag men nixpix, så är inte fallet. Det känns som att jag har fastnat i ett emotionellt kaos.
Jag har en förmåga att alltid fastna i sånna här onda spiraler. Nu kanske jag inte ska ta ut något innan jag verkligen vet men det är garanterat något som känns riktigt riktigt fel. Jag undrar vad som hände med de där vi sa om ärlighet och rak kommunikation...?
Jag undrar en sak... Jag tycker själv att jag är en relativt rak och ärlig person och jag uppskattar andra som är så. Sen är det ju klart att det kan vara både på gott och ont beroende på hur ärlig man är men jag kan tycka att det alltid är bättre att säga som det är än att inte säga någonting alls.
Även om det är något som är riktigt jobbigt att säga så är det bättre att bara få ut det än att bara skita i det. Det värsta som finns är när någon man trodde man litade på uppenbarligen har något den vill säga men inte gör det och lämnar en ovetande, frågande, panikslagen! Även om det är något som kanske gör en ledsen är det väl bättre att bara säga det?!? Har jag fel? Om någon till exempel inte vill träffa en längre är det väl bättre att säga det rakt ut så att man vet, istället för att man ska springa runt som ett jävla fån och inte veta vad som försigår? Det där måste ju handla om egoism, att man gör så för att slippa ta tag i saker som känns jobbiga?
Äh, jag blir förbannad.
Jag hoppas verkligen, verkligen att jag får något att göra på jobbet idag...
Det har inte hänt någonting överhuvudtaget sedan jag kom hit för över en timme sedan...
Hoppas ni får en mysig söndag!
Igår kväll somnade jag som ett litet barn vid elvatiden. Jag var helt utpumpad och lite nere, så jag ville bara att gårdagen skulle ta slut. Hoppades på att jag skulle känna mig lite bättre idag men nixpix, så är inte fallet. Det känns som att jag har fastnat i ett emotionellt kaos.
Jag har en förmåga att alltid fastna i sånna här onda spiraler. Nu kanske jag inte ska ta ut något innan jag verkligen vet men det är garanterat något som känns riktigt riktigt fel. Jag undrar vad som hände med de där vi sa om ärlighet och rak kommunikation...?
Jag undrar en sak... Jag tycker själv att jag är en relativt rak och ärlig person och jag uppskattar andra som är så. Sen är det ju klart att det kan vara både på gott och ont beroende på hur ärlig man är men jag kan tycka att det alltid är bättre att säga som det är än att inte säga någonting alls.
Även om det är något som är riktigt jobbigt att säga så är det bättre att bara få ut det än att bara skita i det. Det värsta som finns är när någon man trodde man litade på uppenbarligen har något den vill säga men inte gör det och lämnar en ovetande, frågande, panikslagen! Även om det är något som kanske gör en ledsen är det väl bättre att bara säga det?!? Har jag fel? Om någon till exempel inte vill träffa en längre är det väl bättre att säga det rakt ut så att man vet, istället för att man ska springa runt som ett jävla fån och inte veta vad som försigår? Det där måste ju handla om egoism, att man gör så för att slippa ta tag i saker som känns jobbiga?
Äh, jag blir förbannad.
Jag hoppas verkligen, verkligen att jag får något att göra på jobbet idag...
Det har inte hänt någonting överhuvudtaget sedan jag kom hit för över en timme sedan...
Hoppas ni får en mysig söndag!
Kommentarer
Trackback