Vänskap

Jag kan skatta mig oerhört lycklig för att jag har så många fina människor runt omkring mig. Det är inte alltid jag förtjänar er, jag vet. Men jag är så glad att ni finns.
Det har varit omtumlande de senaste veckorna, och jag har mått väldigt dåligt, och det är jobbigt att veta att man själv har varit orsaken till det, men bara för att ni är så underbara fina människor så finns det en väg ut. Ni ser någonting i mig som inte ens jag själv ser och det uppskattar jag verkligen. Jag är glad att vi kan prata med varandra, säga vad vi tycker, tänker och känner för att få saker och ting att fungera. Jag kan inte sätta ord på hur mycket det betyder för mig. Jag älskar er av hela mitt hjärta, allihop, det vill jag att ni ska veta!

God natt på er!



Back to reality

Då var man tillbaka hemma i Sverige igen då efter en helt fantastisk vecka på Santorini. Det har varit mycket sol, bad, god mat och en hel del smarriga drinkar. En tokbra semestervecka alltså! Frida och jag har verkligen haft det underbart! Det var riktigt trist att komma hem till verkligheten igen men de e bara att ta tag i allt igen, jobb i veckan, flytt i nästa å en himlans massa fixande med det, så det kommer att bli spännande:)

Tänkte ge er ett litet smakprov på bilder... mer får ni på facebook, vi har över 300 bilder så de e lite svårt å visa alla här:)


Frukost på Arlanda innan de bar iväg...





Söndagens utekväll med några killar vi träffade på en restaurang Adi och "Armadillo"...hahaha





Bakfulla å trötta dagen efter dagen före...





Den här dagen va ingen bra dag, dålig service där vi åt middag å allmänt otrevliga människor, men den avslutades i alla fall med goda drinkar:)





På onsdagen hyrde vi bil å åkte runt hela denna fantastiskt vackra ö! Bästa dagen, garanterat!







Sista kvällen... galna drinkar å galen fest!






Det var i alla fall ett litet axplock:)
Jag vill tillbaka NU!



Puss på er!




Trött, tröttare, Smirre

Idag är jag så trött att jag skulle kunna sova i en vecka. Jag har sovit så jävla dåligt de senaste två veckorna å natten till idag var inget undantag. Jag somnade väl vid 2-3 tiden å vaknade klockan 5 av att några jävla *** kråkor börjar bråka utanför mitt fönster, det lät som dom satt inne i mitt rum. Sen vid halv sju så kom några byggjobbare å började skrika på varandra utanför mitt fönster. Verkligen en bra natt.

Nu ska jag ramla i säng å sova ut ordentligt förhoppningsvis för imorgon blir det ett besök på modeveckan i Nacka å de ska bli så himla skojj. Modevisningar, kul folk och en himlans massa kläder, väskor, skor å smycken, vilken flicka tycker inte om det?

Sov sött, de tänker jag göra.



Ensam

Sitter hemma i soffan ensam, en lördagkväll, jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde det senast. Det är skrämmande att inse hur dålig jag är på att vara ensam. Jag tror det är någonting man måste vänja sig vid.
Jag har tittat på Twilight och blivit besviken. Alla ni som bara har sett filmen, läs boken. Om ni gillar filmen är boken oändligt mycket bätte. Jag har läst tre av de fyra som finns och jag kan verkligen rekommendera dem! Filmen är bra, men det år så många fina detaljer som inte får plats i filmen.

Imorgon kommer familjen hem igen, dom har varit borta hela sommaren och nu kommer dom hem. I vanliga fall skulle jag nog tycka att det var jobbigt men just nu känns det väldigt bra. Bara att ha någon i huset känns väldigt lugnande. Ensamheten blir inte lika påtaglig när man har någon nära sig. Mina katter kommer också, världens bästa sällskap.

Jag ska väl snart gå och lägga mig tror jag. Hoppas ni alla har en mysig lördagkväll.




Den där bitande, kvävande känslan som kallas ångest.

Ångest är en hemsk, ful och vidrig känsla. Den äter upp en inifrån och kontrollerar hela kroppen. Det är inte längre en själv som bestämmer hur man ska fungera utan det är den där bitande, kvävande ångesten. Det är svårt bara att stå upprätt, att göra så vardagliga saker som att andas, äta eller sova. Man känner ingen smak, kan inte ta till sig någonting någon säger, man stirrar bara tomt ut i luften.
Man hoppas på att det kommer något som drar en ur det, det gör de, de vet jag.










Det här är allt jag kan

Jag kan inte uttrycka hur mycket du betyder för mig. För mig är du allt och jag kan inte leva med mig själv för att jag har sårat dig så här mycket. Jag vet att du behöver hata mig just nu men jag hoppas att du någon gång kan förlåta mig. Jag ska göra allt i min makt för att bevisa för dig att jag är värd ditt förtroende. Jag önskar att det fanns något mer jag kunde säga än bara förlåt. Förlåt känns alldeles för litet men jag vet inte hur jag ska kunna förklara, hur jag ska kunna sätta ord på hur uppriktigt ledsen jag är. Om jag kunde göra det ogjort skulle jag det. Ingenting är värt det vi har, ingenting. Jag älskar dig mer än du tror.
Att skriva är allt jag kan för jag kan inte uttrycka på mig på något annat sätt.

Jag älskar dig. Jag hoppas att du vet det.


RSS 2.0